Vårkänning – London del 2

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tjoho!! nu kommer redan ett nytt inlägg, det hade ni inte väntat er va??!! Jag känner att jag inte riktigt kan hålla inne med dessa fantastiska vårbilder. Lördagen tillbringades utomhus i gassande vårsol (även om vinden kunde vara nog så isande ibland). Vi promenerade i park på park, lekte först på en lekplats innan det blev dags för lunch. Vi hade bestämt träff med Roger och hans familj vilket var himla trevligt. Det blev många nya bekantskaper under vår vistelse och det tackar vi för. Vi ser fram emot att få återgälda all denna vänlighet när det är dags för våra vänner att besöka oss i gamla Svedala. Vi får bara hoppas vädret blir lika strålande….

En härlig vistelse som slutade på topp men visst var vi trötta. Eller trötta förresten…det är nog bara förnamnet. Vi var helt slutkörda!!! stackars små barn. Tidigt, tidigt på söndagen smög vi upp och tog en taxi till flygplatsen dessutom. Där skulle vi forsätta hemåt utan Henrik som skulle stanna kvar ytterligare en natt för att kunna se Arsenal spela mot Tottenham. Förrutom att jag och lillkillen blev grundligt genomsökta av säkerhetskontrollanterna (Edvard var mkt upprörd när de ville RÖRA i både honom och sedan till hans fasa även hans lilla mamma) gick det väl bra antar jag. Så bra som det nu kan gå när man är ensam med två små barn och har en liten vagn som man måste fälla upp och ner för att tillgodose säkerhetskontrollanters behov. Låt mig säga så här – jag vill helst inte göra om det. Nästa gång får Henrik se till att hålla sig i närheten.

Jag är otroligt glad att det är gjort för lite lite nervös inför flygningen var jag allt. Föreställ er två dödströtta barn (+ en mamma) som ska sitta stilla på ett flygplan i drygt två timmar och försöka hålla upp någon slags fasad om att – vi har allt under kontroll. Jag måste bara säga att det hade vi också. Det gick otroligt bra och båda barnen visade sig vara små änglar. Men ni vet, man kan ju aldrig veta detta i förväg. Man får bara hålla tummarna och be. Alfred var exemplarisk och borde få medalj, Edvard däremot kanske kunde ha gjort lite bättre ifrån sig några små gallskrik lät han undslippa men i det stora hela måste jag säga att jag är imponerad av mina gossar.

Henrik fick så äntligen gå och se sitt älskade Arsenal och blev även bjuden på värsta trerättersmiddagen. Dessutom satt de på vip-platser och han kunde därifrån skåda vinsten mot Tottenham med hela 5-2. Solen värmde så pass att de kunde sitta i kortärmade tröjor. Slå det om ni kan!!! Dagen efter hämtade vi honom på Säve (tur för oss att det inte var Landvetter som var bombhotat) och gissa om vi alla var glada att återförenas. Nu är vi tillbaka i vardagen och ska försöka hinna ”sova tillbaka” alla dessa missade timmar….det vill säga främst barnen. So long London och hello Sweden!

På plats – London del 1.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu är vi hemma i kalla Göteborg igen. Man kan väl lungt påstå att vi har haft både tur och otur på vår resa. Efter att ha landat i London i onsdags gick det relativt (tunnelbanor +trappor är ingen hit) smidigt att ta sig till Erik och Linda, som var vänliga nog att låta oss bo i deras mysiga lägenhet. Vi knökade in oss i deras gästrum och sov som stockar (mestadels i alla fall). Redan på torsdagen överraskade Alfred oss med magsjuka av högsta grad. Huah…..gissa om mamsingen fick kalla kårar och började använda handsprit frekvent. Det brukar ju vara jag (och bara jag) som råkar ut för detta så jag anande att jag stod näst på tur. Men se där fick jag fel och redan dagen efteråt var Alfred så pass fräsch att vi tog tjuren vid hornen och bestämde oss för att turista lite i alla fall. Passa på liksom, innan näste man stod på tur.

Det blev London-zoo som stod först på listan. Gissa om barnen gillade att gå runt i vårsolen (jo ni hörde rätt) med femton grader varmt dessutom. Det gjorde även jag och Henrik förstås. Att det kan vara en sådan skillnad vädermässigt!!! Med andra ord, vi hade i alla fall tur med vädret!!!

Friskt vågat, hälften vunnet tänkte vi och drog iväg till en stor leksaksbutik sent på eftermiddagen som låg vid Piccadilly circus (och piccadeliiiiiiiiiiiii……sorry men är man uppvuxen med Pernilla Wahlgren så är man;)). Tänk er ett femvåningshus med leksaker i massor – rena himmelriket alltså. Där spenderade vi ett antal timmar. Sen blev det raskt hem för att sova för barnen och själva blev vi bjudna på en fantastisk vietnamesisk middag hos värdparet. Det var så gott och fast vi egentligen var helt slutkörda hade vi så trevligt att det blev mycket sent i säng också. Men vad ska man göra. Vi hade ju missat en hel dag så vi kände oss illa tvungna att komma ikapp lite….dessutom träffas vi ju inte varje dag så man får passa på.

En sak som är väldigt typiskt för våra små rackar ungar är att de gärna drar åt olika håll. Det är lätt att man känner sig splittrad av att gå tillsammans för de kan inte riktigt enas om var och hur fort de ska gå. När Alfred har en massa spring i bena drar han iväg åt ena hållet och Edvard, som alltid har högt tempo, åt ett annat. Shit, man får verkligen motion av att irra efter dom. Ibland känner jag mig som värsta Gestapo-generalen – ”Nu håller du här och du Alfred tar tag där, håll ihop nu killar, neeeeeeeeeej inte dra iväg nu, hitåt…kom nu här, appp appp appp aja baja låt bli det där…. i alla fall en mini-general med bebis-kommandon

Som ni fattar så har vi tagit massvis med kort så det blir svårt att välja ut och självklart kan jag inte visa alla men vi kan väl börja så här så lovar jag att visa mer allteftersom veckan går. Så har ni något att se fram emot också, bra va??!!

London calling.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Yepp, nu är det snart dags. Imorgon bitti kan ni skänka en liten tanke till oss för då sitter vi redo i planet på väg mot London. Det ska bli så fantastiskt roligt (och skönt) att komma iväg. Naturligtvis lär det bli en massa foton och saker att berätta när vi kommer tillbaka så förbered er på långa inlägg

Veckan har förflutit bara alltför snabbt. Vi har hämtat pass, hjälpt farmor med diverse småsaker, tvättat ( i flera omgångar), handlat presenter och mest sprungit runt en massa känns det som. Förberett oss inför denna trevliga lilla tripp. Den minsta lilla grej, som inte alls tar speciellt långt tid i vanliga fall, kan bli ett helt dagsprojekt när man har två barn att ”kånka på”. De är individer som absolut inte gillar att släpas runt på hur som helst. Åtminstone är våra barn så. Dom-vill-INTE! En massa saker….men det finns andra saker om dom vill och då måste man helt enkelt kompromissa dagarna i ända. Ett tidskrävande och mycket besvärligt jobb kan jag berätta.

Förrutom ärenden och förberedelser har vi även hunnit leka lite. Åkte antagligen pulka för sista gången denna vinter i fredags för numera när man skådar ut över backen är den nästan bar. Inget som lockar det allra minsta alltså. Strålande sol vissa dagar så man genast känner hur vårpulsen åker ända upp i taket. Javisst, nu känns det helt klart att vi är redo för våren. Kom gärna så fort som möjligt. Vi väntar.

Förresten. Vad är detta med passfoton?! det är ju pinsamt hur sjukt konstig man ser ut direkt det tas en passbild. Är det något fel på deras ”mojäng” eller??!! det andra alternativet är att man helt enkelt går runt och ser så där ”psyko” ut även i vanliga fall och det tänker jag fanimej inte acceptera!!! jag vägrar tro på det.

Nu ska vi snart leka med våra grannar igen. Hanna och lille Theo. Ikväll blir det packa lätt som gäller. Vi ses nästa vecka. Som sagt - London calling!!!

Alla hjärtan….

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tisdagen spenderades i stor del (åtminstone förmiddagen)  med att shoppa matvaror på ICA. Alltid lika skoj. Nämen faktiskt, jag tycker det är ganska trevligt. Kanske för att vi kommer ut lite och träffar folk vad vet jag…men jag har ändå alltid gillat att storhandla. En speciell känsla när man kommer hem och kylen är full. Yes, mat gillar jag!!!

När Edvard slumrade passade jag och Alfred på att pyssla. Ett mycket uppskattat nöje som blev riktigt bra måste jag erkänna. Visst, något partisk är jag väl men det blev, tja varken hemskt eller fult i alla fall vilket jag befarade. Som julklapp fick nämligen Alfred ett litet ”pyssel-kit” från sin farbror Johan och Miyuki i Japan. Man ska alltså SJÄLV måla en liten magnet och voila - har man en egengjord och mycket personlig gåva att ge bort och vad passar väl bättre på alla hjärtans dag än det. Näe, just det. Inga presenter i världen är väl så fina som de som man gjort själv..typ.

För att ta tillvara på den gnistrande och underbara solen som lyste på onsdagen stannade vi hemma och åkte pulka (okej vi  hann typ åka en gång innan lilleman skulle iväg på äventyr). Han kan vara så himla otålig bara. Undrar vem han kan ha fått det ifrån…!! Det är tyävrr ganska så halt i backen så man får verkligen ta det försiktigt vilket inte alltid är lätt när man har en envis kille som promt ”ska själv”. Jag har sagt det förr, jag säger det igen – hur är det möjligt att man kan ha en sådan vilja??!! bara en hårsmån hög och så bestämd. Wow, med den viljan kommer han att gå långt (det gäller att se det positivt).

Idag blev det en sväng till biblioteket och nu imorgon hoppas vi på bättre väder så att vi kan gå ut och insupa ännu mer sol. Himmel vad sugen jag blir på att skidra, men skidra med två småbarn kan ju inte vara speciellt lätt. Dessutom är mina skidor i Fagerheden och ”ruttnar” så det blir inget med det :( någon som har lust att ”svänga förbi” med dom??!! ingen??!! tänkte väl det!

Förresten, kollade Milan mot Arsenal här hemma på vår 47:tummare i godan ro medan Mannen hängde på puben med polarna. Det fick han inte mycket för. Vi ska bara inte tala om hur illa det gick. Zlatan – jag säger bara zlatan!!!

 

 

Semlor & ännu mer fika.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu är det så måndag och avresestunden närmar sig. Efter en avkopplande förmiddag på ikea, där vi även åt lunch (slår på stort såhär sista dagen), är vi hemma igen och återhämtar oss (Edvard och mormor sover alltså och vi andra slappar). Senare i eftermiddag packar vi bilen och drar mot flygplatsen för att vinka av morföräldrarna. Det kommer inte att bli roligt….

Gårdagen tillbringades i hemmets, någotsånär, lugna vrå för att avslutas hos farmor med semlor och kaffe. Skönt att se henne på benen igen och att hon är så pigg trots operationen. Barnen lekte på som vanligt och ville helst aldrig åka men så är det alltid.

I lördags sov Henrik över hos farmor och vi andra hade taco- och filmkväll. Vi kollade på ”Jägarna 2″ och gillade den nästan ännu mer än den första faktiskt. Jag menar, t o m morfar höll sig vaken – då måste den bara vara bra – right??!!

Eftersom vi även denna helg kollade på små filmsnuttar från när Alfred var liten, påmindes Alfred om det tält som han fick av mormor o morfar när han fyllde två år. Naturligtvis blev vi, mer eller mindre, tvingade att leta fram detta och sen hade killarna hur skoj som helst i dagarna två. På kvällarna har de tagit in täcken och kuddar och myst och under dagen har det fått agera som ”lektält”. Dock tar det liiiiiiiiiiiiiiiite för stort utrymme för att kunna få stå framme konstant tyvärr så jag anar en konflikt inom en snar framtid (suck – alltid dessa konflikter)!. Men nu ska vi inte måla f-n på väggen som min kära mor brukar säga. Det får bli som det blir.

Nu har även Edvard börjat visa ett visst intresse för ”the dark force” och Darth Vader. Efter att ha tagit på sig masken hörde vi plötsligt ett väsande ljud ur hans mun och som om inte det var nog höll han upp händerna zombielikt framför sig. Det är inte lite som dom snappar upp dom små. Borde man bli orolig snart…??!!

För att inte deppa ihop helt, nu när vi åter igen lämnas ensamma, får vi helt enkelt fokusera på vår stundande London-resa i nästa vecka. Vi kan väl bara hoppas att vädret blir ännu mildare och skulle vi även få skåda solen vore det ju inte heller helt fel. Men jag nöjer mig med regnfritt….. definitivt…man ska inte kräva allt för mycket. Definitivt inte. Men man kan ju alltid hoppas…eller hur

 

 

Welcome to THE city.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vilket härligt mottagande som mormor o morfar fick. Alfred var överlycklig – självfallet - och pratade och gick på så där exalterat som bara han kan. Edvard låg hemma i sängen och sov och tur var väl det för klockan hann bli närmare elva innan vi fick storebror i säng. Detta gjordes dessutom ytterst motvilligt. Det krävdes nära på ”hot” för att äntligen få honom dit och då tyckte han naturligtvis att det inte var ”den bästa dagen” längre, men det är vi så vana vid numera att vi tar det hela med ro.

På morgonen när Edvard vaknade kan ni kanske förstå vad förvånad han blev när han hörde ZZZZZZZZZzzzznark-ljud komma från vardagsrummet. Vad i hela fridens namn ligger där inne??!! han blev nästan lite rädd och ville oroligt gå in i sovrummet igen för att skapa en viss distans till oljudet. När han så förstod vilka det var som låg där inne (och de äntligen vaknade) blev han mycket glad, men han var fortfarande lite skeptisk och försiktig. Men efter bara en liten stund tinade han upp och efter det har det istället blivit ett himla hallihallå:a så fort mormor o morfar försvinner ur sikte. Varje morgon när de dyker upp här (dom sover ju i en uthyrningslägenhet i samma hus) ska det kramas och pussas och han studsar (ja, FAKTISKT – studsar) av glädje. Han kan inte få nog av hur skojigt allt har blivit nu när vi har besök och allt.

Här i Götet har vi mest bara hunnit umgåtts, fikat och lekt lite om vartannat.  Igår var Alfred på bio med morföräldrarna och kollade på ”Mästerkatten i stövlar” och idag har jag och mormor varit hos frisören och fixat till huvudknoppen. Ja, eller mormor har  helt enkelt klippt sig medan jag oväntat fick lite ”ensamtid” och blev (jag erkänner) något shopping-crazy och gjorde några ”fynd” (sorry älskling men det får lov att bli en surprise sen okej?!!). I eftermiddag ska vi möta upp Henrik och gå och fika (ovanligt jag vet) sen blir det hemkört indiskt till middag – yammiiiiiiii. Mycket populärt hos både stora som små.

På tal om mat – igår bjöds det på blodpalt och köttsoppa……. med varierat omdöme. Edvard gillade i alla fall blodpalten och båda killarna älskade renköttet. Det var ju viktigast! Nu blir det en skön helg med film och mys – vi ska verkligen se till att njuta ordentligt innan det alltför fort blir måndag och avresedag - vill inte, vill inte, vill inte. Varför – varför??!! ska alltid tiden flyga fram så fort man har trevligt?!

Imorgon fyller faster Isabella 27 år. Vi ska tänka på dig extra mycket då och se fram emot när ni kommer hem från Japan och vi kan få ta del av ert stora äventyr….det kommer att bli så kul. Många kramar från oss så länge.

To the rescue!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu sitter vi bara och väntar och väntar och väntar. Vad vi väntar på??!! ikväll landar mormor och morfar i storstaden så vi ska strax iväg för att hämta dom…. alldeles snart. Inte länge nu. Typ om en timme eller så. De landar ganska sent nämligen och ovan som man är att ge sig ut i mörkret vid den här tiden bär det verkligen emot. Men jag menar….mormor och morfar kan ju få vem som helst att flippa ur och därför ska även Alfred följa med mig och hämta dem. Även om han halvt om halvt sover redan och även om han kommer att vara grinigast i världen imorgon. Självklart får grabben följa med. Har inget val. Det har Alfred bestämt. Så det så.

I veckan har vi mest bara väntat hela tiden faktiskt. Försökt härda ut i kylan och underhålla oss med olika små aktiviteter. Vi har hoppat i saccosäckar, skypat med Kramers och dagen till ära har jag idag (ytterligare ett ljussken i mörkret) fått mina glasögon. Jag ääääääääälskar dom!!!! Jag är väldigt stolt att jag lyckades hitta två stycken som ändå sticker ut litegrann. Åtminstone om man jämför med mina gamla.

Det har sannerligen varit en mycket konstig vecka. Först har farfar opererat sig, sedan var det farmors tur och den här kylan sen….Jag menar, jag älskar snö men hallå – det är isblandad snö som mest bara visar hur himla äckligt allt är. Svart av avgaser, gult av hundkiss och en massa bajs som ligger och skräpar överallt. Ovanpå det en bitande vind som vägrar ge vika och sticker hål på vilken mundering som helst, jag är mer än glad att mina päron kommer och livar upp här. Det behöver vi verkligen. Bläh, jag gillar sannerligen inte februari. Det är den månaden som jag helst av allt  bara skulle vilja fly och gömma mig undan och ändå har vi sett till att ha en hel del att se fram emot. Tänk hur det hade varit annars – huah!!!

Nog med pessimistisk dravel. Jag väntar mig lite mer positiva vibbar veckan framöver här så jag lovar att skriva mer ”uppfriskande” då – it´s a promise.

Vinter och kallt och gnistrande snö!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ända sedan Edvard var så där sjuk (alltså sedan en vecka tillbaka) har han mirakulöst nog börjat sova ordentligt. Med ordentligt menar jag att han går och lägger sig runt sju/halv åtta och sover i ett streck till ungefär åtta på morgonen därpå (ibland längre…). Ja, det är till och med så att Alfred går upp INNAN honom numera. Jag vet inte riktigt vad som hände men jag tackar och tar emot och tycker helt plötsligt att den där jobbiga veckan, den var verkligen värd all möda. Om det är så här det blir efteråt, tja, då är det ju inte så farligt!

Det som är så sött med Edvard just nu, det är att han är mycket mån om att hjälpa till. Det är liksom de magiska orden. När jag tvättar till exempel, då ska han hjälpa till och hänga upp alla kläder och även om han inte gör det så värst bra (det hamnar mest allt på vartannat) så är det ju tanken som räknas. Samma sak om vi ska gå och slänga skäp (sortera sopor eller bara slänga soppåsen), så länge han får hjälpa till så hänger han gärna med. Annars brukar han lätt dra iväg mot motsatt håll och man kan väl lätt påstå att det brukar uppstå en liten dragkamp vareviga dag. Men nu, det är helt perfekt ju. Det är bara att locka med de magiska orden ”Edvard, vill du hjälpa??” då går han villigt med på det mesta. Perfekt!!

I onsdags kväll var vi på vernissage på Sjöfartsmuseét. Gunnar, Henriks morbror, hade tillsammans med några andra utställning där och eftersom vi så försmädligt missade den förra så kände vi oss mycket motiverade att komma iväg till denna. Vi har två tavlor här hemma som är gjorda av honom men hade vi haft råd så hade jag gärna köpt fler för de är väldigt vackra allihop. Speciellt de färgstarka är otroligt ”läckra” och faller mig och Henrik i smaken. Hur gärna vi än ville gå runt och flanera där på utställningen så blev vi så illa tvungna att även kolla in lite båtar och skepp också förstås. Det är ju inte för inte som vi har två små grabbar….

Äntligen har vi sett färdigt på serien ”Bron”. Den är så himla bra att det borde komma mer tycker man. Nåja, nu får vi  hålla till godo med ”Homeland” som verkligen inte är fy skam den heller, högaktuell om terrorism som den är. Nu är det i alla fall fredag och helg (yippiiiiiiiiiiiiiiiiiii) och till veckan som kommer ser vi fram emot att få besök av mormor och morfar. Fy vad vi längtar !!!

Men hjälp, höll ju nästan på att glömma. Alfed har klätt ut sig till ”mästerkatten i stövlar” (han vill så gärna se den på bio) och Edvard har börjat bygga höga torn med lego…..bara så ni fattar vad som gäller är hemma för tillfället