Påsk!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Allt som jag publicerar numera verkar försvinna – trots dom här j-vla autosparade verisonerna….gissa hur glad jag blir!!!!

Nåja, hur som helst VAR jag otroligt glad över vårt underbara väder, trots dessa super kalla vindar som blåser. Idag har vi gått iväg för att köpa lite påskblommor inför  helgen, det blev tulpaner (min favorit) och på köpet kunde vi njuta av den varma vårsolen.

Alla som vi möter kommenterar Edvards coola glasögon, till Alfreds förtret som alltid bemöter dessa människor med ”- Men kolla mina då, jag har ju Starwars…”. Ja vad ska man säga, ibland är pojkarna grymt överens och ibland är det öppet krig emellan dem. Precis som det ska vara antar jag.

Vi köpte två nya stora spadar till killarna och invigde dessa direkt i sandlådan. Edvard verkar dock tro att man ska skyffla sand på sig själv så det var tur att vi skulle städa och tvätta senare för det var sand precis överallt.

Eftersom vi pyntade redan förra veckan har Alfred haft fullt sjå med att försöka klura ut när påskharen kommer. Några mornar har han gått upp extra tidigt för att kolla ifall haren varit framme, till sina föräldrars sorg. (Vem vill inte sova så länge som det bara går…) Det är verkligen inte lätt att veta NÄR saker och ting sker för helst ska det ju ske här och nu. Gärna igår om det bara är möjligt. Som tur är för stackars Alfred, är det nära nu. Jag börjar bli less på att försöka härda ut den här tiden och gissar på att vi nästa år pyntar typ, dagen innan eller något, bara för att slippa all denna besvikelse dag ut och dag in. Visst, det är bra att kunna vänta och längta men någon måtta får det faktiskt vara tycker jag.

För er som undrar, Hungerspelen var precis som boken – riktigt bra. Vad ska jag säga, läs boken, se filmen och begrunda. Jag gillar hur de visar upp denna ytliga världs värsta sidor och sedan gör narr av den. Krass verklighet men ack så aktuell.

Till sist – GLAD PÅSK!

(lägger upp några extra bilder när det för en gångs skull fungerar)

In sickness & in health…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Veckan började bra men avbröts abrupt med en magsjuk Alfred. Oj så liten och svag han blev helt plötsligt. Det gör ont i hjärtat att se honom sådan. Han bara sov och sov. Åt inget, kräktes bara två gånger, drack vatten och såg allmänt hängig ut. När han första gången kräktes frågade han Henrik, ”- Pappa, kräktes jag eller spydde jag…???”Eftersom han nyss varit magsjuk, när vi var i London, var det verkligen en överraskning att han drabbades igen. Alfred som nästan aldrig är sjuk – konstigt. Än så länge har vi andra kommit undan så vi får bara hoppas att det håller i sig.

Som tur är har vi haft underhållning av alla byggarbetare, grävmaskiner och dylikt som hänger utanför fönstret. Annars vet jag inte om Edvard hade klarat sig inomhus så länge. Han i sin tur är frisk och pigg som en nötkärna!

Idag är vi lediga alla tillsammans (ganska ovanligt numera) och det är första dagen som storkillen är ”sig själv” om ni förstår. Det känns skönt att höra honom surra och prata på som vanligt. Det är riktigt tyst i huset när inte han går på och håller låda. Läskigt tyst!!!

Eftersom jag ska jobba här framöver  (ända till jul – skönt att det ordnade sig) så blir det tyvärr inget Fagerheden i påsk. Det hade varit underbart (självfallet) men så är det ibland. Jag är bara så tacksam att jag har jobb så det överskuggar detta trista faktum.

Jag har dessutom i veckan (nu när man ändå inte kunnat lämna lägenheten) hunnit skura balkongräcket som var mögligt och härligt grönt så nu ser det nästan ut som om vi målat om. Det är så vitt och fräscht och jag känner mig såååååååå stolt. Anar att mamma höjer förvånat på ögat där….tänk att jag äntligen skulle få tummen ur. Henrik har i sin tur tvättat alla fönster och tagit upp utemöblerna så jag antar att vi nu är redo för sommaren. Inget ont som inte för något gott med sig…

Imorgon ska jag jobba och sen ska jag faktiskt iväg och kolla på ”Hungerspelen” på bio. Själv!! eller inte själv men med mina arbetskamrater. Tänka sig! Jag har precis läst ut första boken (svepte den över en kväll) och blev helt frälst. WOW!!! varför i himelens namn har jag inte läst denna förrut??!! Riktigt, riktigt bra. Så alla ni som vill ha lästips – stora som små – LÄS. Den ger en liten tankeställare också om man sätter den i rätt perspektiv. Jag – gillar – skarpt

 

 

Våffeldagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom det var våffeldagen idag blev det naturligtvis – just det – våfflor till middag.

Förrutom att vi har varit tvingade att gå upp en timme tidigare idag (jag hatar, HATAR denna tidsjustering) så har helgen förflutit smärtfritt. Vädret har verkligen överraskat oss på ett positivt sätt och det har rent av känts VARMT, varmt och skönt nog för att ta på sin vårjacka till och med. Det ni gott folk, det är sannerligen ett steg i rätt riktning tycker jag.

Eftersom jag har jobbat har killarna hängt mycket hos farmor och lapat sol.

Idag har Alfred varit på teater med farfar och Monica. Han sken som en sol när jag kom hem. Tydligen har kyrkan (det var där pjäsen var) ändrat inställning och numera skänker de barn både godis och barnbibel om de dyker upp. Inte så konstigt att Alfred var lyrisk. I normala fall får han inte direkt äta godis så nu antar jag att han är ett stort kyrko-fan…Det var i alla fall bra han fick en bibel. Han undrar ganska mycket över döden och jesus och gud vet allt så nu får han EN syn på saken. Jag har försökt att förklara att folk tror olika men jag antar att det inte är så lätt att ta in som fyraåring, alla dessa krångliga teser. Jag menar, det är ju nog svårt för en själv!!!

På grund av det strålande vädret har småkillarna kunnat klä sig lättare och man ser verkligen hur coola de själva tycker att de ser ut i sina jackor och solglasögon. Edvar går med gungade höfter och bestämda steg som säger ”titta på mig, titta vad stor jag är”. Det går inte annat än att le. Hur söt går det egentligen att bli??!!

Eufori!

Detta bildspel kräver JavaScript.

På tal om eufori….Jag kan väl inte poängtera nog mycket hur underbart det är när man vaknar upp på morgonen, solen lyser in och himlen är sådär klarblå så det nästan gör ont i ögonen. När man bara genom att titta ut får en sådan härlig känsla i kroppen och det bara spritter i en av lycka, tja det skulle man nog kunna kalla för eufori. I vilket fall som helst så gillar jag det!

Namnsdagen (alltså söndagen) spenderades på ”andra sidan” vattnet vid Eriksberg. Vi strosade runt, kollade på ”Ostindienfararen”, fikade och njöt i allmänhet av att bara få finnas till. Det blev en härlig eftermiddag. Killarna var trötta på kvällen och stöp i säng och jag och Mannen passade på att mysa med en film.

Förr i tiden (för sisådär två,tre månader sen) kollade vi mycket på serier men nu har vi inte kunnat enas om någon ny som vi vill avverka, så lagom till våren tog det plötsligt tvärstopp! Någon som har tips så mottages detta tacksamt!

Istället har det blivit mycket böcker och läsande. Kanske inte så konstigt när jag har börjat om att jobba igen…Jag blir så inspirerad att jag lätt kan plöja igenom ett antal per vecka. Med andra ord är jag ganska asocial här hemma. Om jag bara inte hade haft så svårt för att sluta…..det har alltid varit mitt dilemma. Att – sluta – i – tid!!!

Grattis Edvard!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är faktiskt Edvards namnsdag – därav Grattis. Så nu kan ni alla gratta honom som glömt (inte Annika o Micke dock som aldrig glömmer).

Om ni undrar vad Alfred tycker är så läskigt så att han måste hålla för sina ögon så håller han precis på att kolla på ”Timmy lamm” – Edvards film alltså. Jag vet, varför och HUR kan han vara rädd när han kollar på småbarns filmer??!! enkelt, han gillar inte när det blir konflikter och tro det eller ej men det händer faktiskt även i småbarns filmer. I det här fallet är det barnen (Timmy med kompisar) som busar och blir tillrättavisade av sin lärare (enkelt förklarat) och därför håller min söta bedårande, känslosamma och snart femåriga son för sina vackra ögon. Jag bara avgudar honom. Kan man göra annat??!!

Edvard å sin sida har precis lärt sig ett nytt litet ”trick”. Eftersom han inte ännu når ner till pedalena (till hans förargelse) på trehjulingen sätter han sig på ramen i stället och liksom trippar på tårna för att ta sig framåt och bakåt. Han låter ingenting hindra honom och jag antar att det bara är en tidsfråga innan han kan cykla. Finns viljan så brukar det mesta gå och tro mig, Edvard är VILJAN personifierad. 

Igår trotsade vi det mycket tråkiga vädret, regn och smådis, för att promenera ner till Axel Dahlströms torg. Det är sådär skoj när vädret är så här men eftersom både jag och Henrik är lediga försöker vi ändå passa på att komma ut lite. På kvällen dök farfar och Monica upp för att äta middag och med sig hade dom Sune, en liten hund som dom passar ibland. Barnen blev förstås alldeles till sig av glädje och efter middagen passade sällskapet på att ta ut Sune på en liten promenad. Under tiden fixade jag efterätten, min speciella smuldegspaj och precis när jag tog ut den ur ugnen dök de upp. Rödkindade och glada satte vi oss alla till bords och efter saga var det förstås bums i säng med barnen och vi vuxna (hrm, känns konstigt att räknas till den skaran numera) fortsatte det trivsamma umgänget med spel.

Nu ska ni får höra – JAG VANN!!! jag fattar det knappt själv men det kaaaaaaaaaaaaan ha att göra med att det för en gångs skull inte bara var en massa sportfrågor (som jag är helt j-vla kass på) utan litterära frågor också och som ni kanske förstår så har över tio års branschvana gett mig lite kunskap på det området! Go Mami !!! Kuriosa - Henrik kom faktiskt sist!!! (Eftersom han annars, typ, jämt vinner är det väl värt att anmärkas! )

Utomhusliv!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom solen har lyst och berikat oss med sin närvaro har både jag och Henrik spenderat en stor del av vår tid med barnen utomhus. Igår hade killarna  och Henrik dessutom besök av farfar under tiden som jag jobbade.

Dagen till ära (sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne ) åkte vi iväg till ”Plikta” i Slottsskogen för att leka av oss lite. Det var ett fantastiskt väder och vi hade med oss goda smörgåsar som vi mumsade i oss när andan föll på.

En annan positiv sak med att man jobbar (utom det uppenbara att man tjänar pengar) är att man verkligen VERKLIGEN uppskattar tiden man får över till barnen när man väl är ledig. Då känns varje sekund så mycket mer dyrbar och man har mer att ge också som förälder. Åtminstone är det så för mig.  

Killarna leker och stojar som vanligt och nu när vi även har ”kånkat” upp trehjulingen kör de runt som vettvillingar i lägenheten. Alfred på trehjulingen och Edvard på bobbycaren. (Om ni undrar hur vi får in allt i en 76kvm ”stor” lägenhet så är svaret – vi vet inte sjävla OCH nu får vi inte köpa mer!!!).

Bilden där Edvard är minst sagt lite trumpen (men super duper söt) tog jag för att besvisa att han VISST kan gråta han med. Han bara inte gör det så ofta. Nu var det för att hans otäcka mamma hade förbjudit honom att äta på färgpennan. Fy fy fy. I den här famljen är det nämligen bara Edvard som får säga nej. Så nu vet ni vem som bestämmer här hemma men….ni hade väl knappast trott något annat va??!!

Till slut: bilden där det är meningen att vi alla tre ska vara med…tja…jag hann helt enkelt inte ta tillräckligt fort – Edvard visade än en gång att han har myror i brallan….

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jaaaaa, nu har vi fullt upp här hemma vill jag lova. Jag och Henrik varvar varandra – nästan som att gå på skiftarbete men än så länge funkar det. När han jobbar är jag hemma och när jag jobbar är han hemma. Idag har vi dock haft en hel dag tillsammans och då passade vi på att åka till Slottsskogen för att kolla på sälarna och pingvinerna – trots kulingvarning. Visst blåste det också, friskt och kallt, men vi vande oss och efter att ha kollat på djuren tänkte vi värma oss genom att ta en fika på Villa Belparc. Där möttes vi av en helt ny upptäckt. Jag är ledsen man jag kan inte låta bli att kommentera den nya ”loungen” som de har låtit sätta upp. Där är nämligen vi föräldrar INTE välkomna. Inte om vi har barn och inte om vi inte planerar att var tysta i alla fall ….ehhhhhhhhhhhhh okej??!! Det känns faktiskt snopet. Jag har fikat och ätit där flitigt sedan jag först flyttade till Götet men nu vete sjutton. Vilket mottagande!!! Då spelar det liksom ingen roll att det går bra att sitta på andra platser – vaddå, är barn parasiter numera??!! herregud, MÅSTE vi dela in befolkningen i gamla, unga, studenter, flickor, pojkar, män, kvinnor….kan vi för h-vete inte bara umgås på ett civiliserat sätt??!! respektera varandra. Jag trodde barn var ett av världens underverk men tydligen delar inte alla min uppfattning tråkigt nog. Jag blev bara sååååååå besviken och så j-vla ANTI. No more Villa Belparc för oss!

Det är i alla fall skönt att ha börjat jobba igen. Härligt att vara tillbaka i ringen så att säga. Jag trodde nästan jag skulle klara mig från förkylning men, men man ska aldrig säga aldrig. Härom kvällen efter att ha jobbat sent började, simsalabim, näsan att rinna och jag kunde visst aldrig sluta nysa. Jag tror jag snöt upp en sisådär två stora lådor av kleenexpaket( ni vet sådana där ekonomiförpackningar som man kan köpa och ha hemma lättillgängligt) på en kväll och en dag. Idag har vi inhandlat förstärkning så nu är det bara till att fortsätta snyta sig!!! Jag känner mig i alla fall inte febrig så det går ända bra att fortsätta jobba.

Den här våren, som jag pratade om, forsätter att gäcka oss precis som sig bör så i torsdags när vi vaknade möttes vi av ett vitt snötäcke utanför. Det smälte förstås bort under dagen men ändå. Nu kan man ju inte låta bli att önska sig några grader varmare - bara så att man får byta ut jackan i alla fall. Det kanske kan bli i veckan då det ser ut som om vi kommer att få riktigt bra väder – hoppas hoppas!!

Åh denna vår…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja sannerligen denna ljuva härliga vår. Visst biter det fortfarande i kinder (och tår) och vinterjackan får lov att hänga med ett tag till men den är definitivt på G. Killarna har fått byta ut mössorna till våralternativet och lite mindre underställ. Alltid något. 

Efter vår London tripp har det tagit tid att varva ner. Alfred fick en uppskattad present av sin far (inte oväntat med Arsenal-märket på) och äter numera alltid sin frukost med dessa som följeslagare. Edvard har uppenbarligen tagit fasta på engelskan och svarar numera ständigt ”-Nääääääh” på alla frågor, gärna med ett ”Nooooo” också för att markera sitt svar ytterligare. Jaha, nämen det var ju kul att han lärde sig något…även om det bara var att säga nej!

Denna vecka har vi tagit ut cykeln för att ”damma av den” och det blev några premiärturer. Edvard går så lyckligt bredvid (något som förvånade mig). Jag trodde nästan ett tag att det skulle bli en dragkamp om VEM som skulle få cykla men det gick ju bra!!! Han går så gärna så!!!

I fredags kom farfar över och det blev ett kärt återseende. Pojkarna blev såååååå glada och vi gick en promenad innan vi gick hemåt där vi blev bjudna på fika. Alltid lika populärt hemma hos oss  

Lördagen var vi bjudna på dop, lille Henry som inte längre var så liten, döptes i Vasakyrkan inne i stan och efteråt blev det förstås dopfika. Jag måste säga att trots att det var Edvards sovstund så lyckades han hålla sig i skinnet även om det naturligtvis blev ett fasligt spring för mamsen. Man måste ju på något vis få honom att glömma sin trötthet. När det var dags för fika var tröttheten som bortblåst. Killarna åt sig mätta på alla godsaker och när det blev dags att gå lyckades de som vanligt utmärka sig. Vi hade gett Henry ett badlakan som såg ut som en liten groda och genast efter presentöppningen skuttade pojkarna runt, runt och kväkte som små grodor. Det tog en stund att sansa dom och ta sig därifrån….Men barn är ju inte barn om dom inte får leva ut ibland, inte sant??!!

Man märker att Edvard har blivit en stor gosse nu också. Efter att ha gått omkring som ”nakenfis” ett tag kom han in till mig i köket häromdagen och pekade på sin snopp. Jaha, tänkte jag, det var ju inte direkt något ovanligt. Men efter det pekade han ut i rummet och jag fick en liten vink om att han kanske menade något annat med denna iaktagelse än det gamla vanliga. ”-Har du kissat gubben?” undrade jag istället och då sprang han ivrigt in till sovrummet där han mkt riktigt slagit en drill på golvet. -”Däääääääääääär!” pekade han lydigt. Men inte nog med detta. Kvällen innan hade vi läst ”Leo på pottan” och nu tog han fram den boken pekade på en bild där Leo kissar på sig och kisset ligger i en pöl på golvet och sen hulkar han -”huhuhuuuuuuuuuuuuu….” som om han gråter. Precis som Leo gör i boken. Jag bara häpnar. Står med öppen mun och kollar på mitt geni till barn. Shit, jag fattar precis. Ibland behövs inga ord. Duktig kille!!!

Gårdagen spenderades hos farmor och hon bjöd även på en delikat middag. Hemmagjord pizza. Mums. Efter det dansade vi till ”Mamma mia” (Alfreds favoritlåt nummer ett) och åt glass till efterrätt. Perfekt avslutning på veckan.

Nu blir det dock ändring på torpet för följande månad kommer jag att börja deltidsjobba och det blir till att varva jobb med barn. Det ska bli kul med lite omväxling! 

 

 

Vårkänning – London del 2

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tjoho!! nu kommer redan ett nytt inlägg, det hade ni inte väntat er va??!! Jag känner att jag inte riktigt kan hålla inne med dessa fantastiska vårbilder. Lördagen tillbringades utomhus i gassande vårsol (även om vinden kunde vara nog så isande ibland). Vi promenerade i park på park, lekte först på en lekplats innan det blev dags för lunch. Vi hade bestämt träff med Roger och hans familj vilket var himla trevligt. Det blev många nya bekantskaper under vår vistelse och det tackar vi för. Vi ser fram emot att få återgälda all denna vänlighet när det är dags för våra vänner att besöka oss i gamla Svedala. Vi får bara hoppas vädret blir lika strålande….

En härlig vistelse som slutade på topp men visst var vi trötta. Eller trötta förresten…det är nog bara förnamnet. Vi var helt slutkörda!!! stackars små barn. Tidigt, tidigt på söndagen smög vi upp och tog en taxi till flygplatsen dessutom. Där skulle vi forsätta hemåt utan Henrik som skulle stanna kvar ytterligare en natt för att kunna se Arsenal spela mot Tottenham. Förrutom att jag och lillkillen blev grundligt genomsökta av säkerhetskontrollanterna (Edvard var mkt upprörd när de ville RÖRA i både honom och sedan till hans fasa även hans lilla mamma) gick det väl bra antar jag. Så bra som det nu kan gå när man är ensam med två små barn och har en liten vagn som man måste fälla upp och ner för att tillgodose säkerhetskontrollanters behov. Låt mig säga så här – jag vill helst inte göra om det. Nästa gång får Henrik se till att hålla sig i närheten.

Jag är otroligt glad att det är gjort för lite lite nervös inför flygningen var jag allt. Föreställ er två dödströtta barn (+ en mamma) som ska sitta stilla på ett flygplan i drygt två timmar och försöka hålla upp någon slags fasad om att – vi har allt under kontroll. Jag måste bara säga att det hade vi också. Det gick otroligt bra och båda barnen visade sig vara små änglar. Men ni vet, man kan ju aldrig veta detta i förväg. Man får bara hålla tummarna och be. Alfred var exemplarisk och borde få medalj, Edvard däremot kanske kunde ha gjort lite bättre ifrån sig några små gallskrik lät han undslippa men i det stora hela måste jag säga att jag är imponerad av mina gossar.

Henrik fick så äntligen gå och se sitt älskade Arsenal och blev även bjuden på värsta trerättersmiddagen. Dessutom satt de på vip-platser och han kunde därifrån skåda vinsten mot Tottenham med hela 5-2. Solen värmde så pass att de kunde sitta i kortärmade tröjor. Slå det om ni kan!!! Dagen efter hämtade vi honom på Säve (tur för oss att det inte var Landvetter som var bombhotat) och gissa om vi alla var glada att återförenas. Nu är vi tillbaka i vardagen och ska försöka hinna ”sova tillbaka” alla dessa missade timmar….det vill säga främst barnen. So long London och hello Sweden!

På plats – London del 1.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu är vi hemma i kalla Göteborg igen. Man kan väl lungt påstå att vi har haft både tur och otur på vår resa. Efter att ha landat i London i onsdags gick det relativt (tunnelbanor +trappor är ingen hit) smidigt att ta sig till Erik och Linda, som var vänliga nog att låta oss bo i deras mysiga lägenhet. Vi knökade in oss i deras gästrum och sov som stockar (mestadels i alla fall). Redan på torsdagen överraskade Alfred oss med magsjuka av högsta grad. Huah…..gissa om mamsingen fick kalla kårar och började använda handsprit frekvent. Det brukar ju vara jag (och bara jag) som råkar ut för detta så jag anande att jag stod näst på tur. Men se där fick jag fel och redan dagen efteråt var Alfred så pass fräsch att vi tog tjuren vid hornen och bestämde oss för att turista lite i alla fall. Passa på liksom, innan näste man stod på tur.

Det blev London-zoo som stod först på listan. Gissa om barnen gillade att gå runt i vårsolen (jo ni hörde rätt) med femton grader varmt dessutom. Det gjorde även jag och Henrik förstås. Att det kan vara en sådan skillnad vädermässigt!!! Med andra ord, vi hade i alla fall tur med vädret!!!

Friskt vågat, hälften vunnet tänkte vi och drog iväg till en stor leksaksbutik sent på eftermiddagen som låg vid Piccadilly circus (och piccadeliiiiiiiiiiiii……sorry men är man uppvuxen med Pernilla Wahlgren så är man;)). Tänk er ett femvåningshus med leksaker i massor – rena himmelriket alltså. Där spenderade vi ett antal timmar. Sen blev det raskt hem för att sova för barnen och själva blev vi bjudna på en fantastisk vietnamesisk middag hos värdparet. Det var så gott och fast vi egentligen var helt slutkörda hade vi så trevligt att det blev mycket sent i säng också. Men vad ska man göra. Vi hade ju missat en hel dag så vi kände oss illa tvungna att komma ikapp lite….dessutom träffas vi ju inte varje dag så man får passa på.

En sak som är väldigt typiskt för våra små rackar ungar är att de gärna drar åt olika håll. Det är lätt att man känner sig splittrad av att gå tillsammans för de kan inte riktigt enas om var och hur fort de ska gå. När Alfred har en massa spring i bena drar han iväg åt ena hållet och Edvard, som alltid har högt tempo, åt ett annat. Shit, man får verkligen motion av att irra efter dom. Ibland känner jag mig som värsta Gestapo-generalen – ”Nu håller du här och du Alfred tar tag där, håll ihop nu killar, neeeeeeeeeej inte dra iväg nu, hitåt…kom nu här, appp appp appp aja baja låt bli det där…. i alla fall en mini-general med bebis-kommandon

Som ni fattar så har vi tagit massvis med kort så det blir svårt att välja ut och självklart kan jag inte visa alla men vi kan väl börja så här så lovar jag att visa mer allteftersom veckan går. Så har ni något att se fram emot också, bra va??!!